Frasseliten.blogg.se

Idag är det tre veckor och en dag sedan vår lille kille kom för tidigt. För tidigt för att klara sig och ändå tillräckligt stor för att vara en pojke i våra armar. Han räknades t.o.m enligt samhället som en pojke då vi fick välja om vi skulle kremera el begrava honom, och även skriva in honom som vår son hos Skatteverket. 

 

Nu är vi är vi på semester för att få komma bort en stund och ta hand om oss och man förundras över hur mycket som hinner hända på tre veckor. Hur mycket kroppen, själen och psyket hinner klimatisera om sig och finna nya vägar. Tankarna på lille Frasse finns där hela tiden och denna resa (lite annorlunda) hade vi planerat innan graviditeten. Nu när man gör de olika grejerna tänker jag ofta tanken om hur det hade varit om jag varit här som gravid i 26 veckan; hur hade jag upplevt den här båtutflykten som gravid, hur hade 11-timmars flygningen gått osv. Något jag egentligen inte behöver grubbla på då jag ändå inte kommer få uppleva det eller vara i den situationen. 

 

Något annat som också skvallrar om vad som man varit igenom är kroppen, som är tillbaka rent funktionellt, men magen och kilona finns där fortfarande. Något som också påminner än om vad som varit. 

 

Jag vill fortsätta tänka på Frasse, få ha honom i mitt hjärta och ibland komma tillbaka till känslorna, minnena och upplevelserna jag hade kring vecka 21-22 och då han föddes. Jag behöver det för att vara hel. Och jag vill samtidigt, när läkarna säger ok, ta nästa steg och hoppas på en ny graviditet med min fina sambo och då hoppas att Frasse får ett friskt och levande syskon. Det är det jag önskar mig mest nu! Älskar dig min finaste Fredrik!